Daniel Bexell, Institutionen för laboratoriemedicin, avd. för translationell cancerforskning
Forskningsprojekt: Ny behandling mot barncancer
Neuroblastom är en typ av barncancer som ofta uppstår i binjuren. Tumörens spridning (metastasering) i kroppen utgör ett stort kliniskt problem. Neuroblastom som sprids är ibland mycket svårbehandlade. Delvis beror detta på att det inte funnits kliniskt relevanta och tillämpbara modeller för att studera tumörens spridning och pröva nya behandlingar. Vi har nyligen utvecklat nya modeller av neuroblastom. Dessa modeller efterliknar viktiga kännetecken på sjukdomen, inklusive hur den sprids, betydligt bättre än tidigare modeller. De är därmed bättre på att förutsäga vilka läkemedel som kan ha god effekt på patienter med barncancer. Projektet syftar till att använda modellerna för att testa nya läkemedel som kan hindra tumörens tillväxt och metastasering. Vi vill även förstå mekanismerna bakom effekten genom avancerade analyser av gener och proteiner. Många av de läkemedel vi testar används redan idag inom andra områden. Därför kan framtida positiva fynd snabbt testas på patienter. Förhoppningen är att projektet kommer att ge bättre behandling för barn med neuroblastom.
Karolin Hansen Nord, Institutionen för laboratoriemedicin, avd. för klinisk genetik
Forskningsprojekt: Cancergener aktiveras av en arvsmassa i ständig förändring
Många cancerformer, i synnerhet de med aggressivt förlopp och dålig prognos, uppvisar en arvsmassa i ständig förändring – så kallad genetisk instabilitet. Detta är en paradox eftersom genetiskt föränderliga cancerceller riskerar att förlora gener som är nödvändiga för cellens existens. Att ständigt förändra sitt genetiska innehåll borde därmed hämma cancercellers överlevnad och fördelarna med genetisk instabilitet har hittills varit en gåta. Min forskargrupp har gjort en upptäckt som kan bidra till att lösa gåtan varför genetisk instabilitet är så vanlig i svårbotad cancer.
Stora förändringar av arvsmassan kräver att cellen förlorat genen TP53. Denna gen är förstörd i de flesta obotliga cancersjukdomar. Våra preliminära data tyder på att vissa cancerformer utnyttjar förlusten av TP53-genen på ett tidigare okänt sätt. Delar av genen som normalt förhindrar tumörutveckling har förstörts. Samtidigt har de delar av genen som styr dess uttryck bevarat sin funktion. Dock med ett viktigt undantag. Dessa reglerande element har flyttats till andra platser i arvsmassan där de istället aktiverar gener som driver fram tillväxt och överlevad. När cancercellen uppmanas bromsa tillväxten och laga arvsmassan misstolkas signalerna som klartecken för tillväxt och såväl de genetiska skadorna som cancercellerna blir fler och fler.
Genom vår forskning har vi alltså hittat en direkt koppling mellan ständiga, till synes slumpmässiga, förändringar av arvsmassan och expansion av cancerceller. Denna tidigare ej påvisade mekanism planerar vi att studera vidare för att på lång sikt kunna utveckla nya behandlingsstrategier för svårbotad cancer.
De andra två Schybergstipendiaterna forskar vid Naturvetenskapliga fakulteten – Felix Roosen-Runge inom fysikalisk kemi och Anders Enjin, funktionell zoologi.