Hedda Andersson

Sju generationer benbrottsläkare

Konsten att bota, i synnerhet utvärtes skador, hade gått i arv från mor till dotter från 1600-talet och framåt. Redan min mormors mormors mormor hjälpte skadade, kunde Hedda Andersson säga. För att ytterligare betona hur långt tillbaka i tiden släktens läkekonst sträckte sig, brukade hon tillägga "och då var Karl XI kung." Hennes mor, mormor och mormorsmor hade alla varit i dubbel mening eftersökta kvinnor: av människor i behov av deras hjälp och av myndigheterna som försökte döma dem för kvacksalveri.

Heddas mormorsmor Marna Nilsdotter kunde hjälpa både folk och fä. Hon kallades kokvinnan och hennes salva var mycket populär och fanns att köpa på apotek ända in på 1960-talet. Både hon och hennes dotter Elna Hansson, Lundakvinnan kallad, blev åtalade för kvacksalveri. Modern Johanna Maria Andersson lyckades undvika att ställas inför rätta. Hon utbildade sig till fältskär i Stockholm och ska där ha hjälpt kungen ( Karl XV), som hade skadat ett ben. Hans två läkare hade inte lyckats få benet att läka, men det gjorde Johanna Maria Andersson. Kungen blev så imponerad att han skrev intyg som gav henne fältskärsbehörighet.

Hedda ska läsa till läkare 

Både modern och mormodern var ense om att Hedda skulle slippa utsätta sig för att riskera åtal. När det 1870 först blev tillåtet för kvinnor att ta studenten och sedan att läsa medicin vid universitetet beslöt de att Hedda, om hon hade håg och läggning för det, skulle bli läkare. De hade, genom skicklighet och hårt arbete, lyckats få en sådan ekonomisk ställning att de kunde bekosta den långa utbildningen. Först efter 12 års universitetsstudier var Heddas utbildning färdig. Hedda fick läsa privat och gå upp i studenten som privatist. Läroverken var inte öppna för flickor och kvinnligt läroverk, som ledde till studentexamen, fanns bara i Stockholm. Studentmössa ville hon inte ha. Det skulle vara som att skylta med sin höga lärdom. När hon hade klarat sin examen, och bakvägen lämnat skolan, tog hon på sig en sommarhatt.

Skånes första kvinnliga student 

Hösten 1880 började hon studera i Lund. Hon var Skånes första kvinnliga student och skulle bli ensam kvinna två år framåt. Hennes släkt hade i sju generationer ägnar sig åt benbrottsläkaryrket, nu skulle hon som den första kombinera denna nedärvda kunskap med medicinarutbildning.

Lunds universitets få studentskor var mycket påpassade. Deras rörelsefrihet var begränsad. När de skulle gå på fest måste de ha förkläde med sig och ge sig hem innan deras manliga kolleger hade hunnit svinga för många bägare. I nationen och av kurskamraterna mottogs Hedda storartat. Albert Ulrik Bååth skrev en dikt till hennes ära och kamratkretsen ordnade hälsningsgille med bal och spex. Hedda var frimodig och tänjde på gränserna. Som tack för välkomstfesten bjöd hon alla de yngre medicinarna på bal och supé i Malmö på Stadt Hamburg.

Sveriges andra kvinnliga läkare 

1887 tog hon kandidatexamen och fick därefter praktisera på Karolinska institutet i Stockholm. Där blev hon god vän med Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström. 1892 tog hon sin med.lic.examen som Sveriges andra kvinnliga läkare. Efter att ha arbetat som privatpraktiserande läkare i Malmö under några år flyttade Hedda till Stockholm. Där fanns Karolina Widerström och andra kvinnliga läkare som hon kunde byta erfarenheter med.

Hon hyrde en 8-rumslägenhet där mottagningen också var inrymd. Hon var generös och hade ett stort umgänge. Sina sista yrkesverksamma år tillbringade hon i Rottne vid Växjö. 1925 pensionerade hon sig. Hon hade då verkat som privatpraktiserande läkare i 32 år.

Åter i Lund 

Efter pensioneringen bosatte hon sig på Karl XI gatan i Lund. Hon levde i ytterligare 25 år och dog 1950, 89 år gammal. Åren i Lund bör ha varit mycket behagliga. Hon kunde fritt disponera sin tid, hade god ekonomi, kunde umgås så mycket hon ville med sina många vänner. När hon såg tillbaka på sin levnad hade hon all anledning att vara stolt men samtidigt tacksam mot släktens tidigare generationer vars samlade kunskap låg som grund för hennes karriär som läkare.

Lunds kommun har hedrat hennes minne med att sätta upp en skylt på huset på Karl XI gatan vars trappor så många förväntansfulla middagsgäster nött.

 Text: Margareta Wickström
 Lundasamlingen, Ekska Huset