Einar Sjövall

Einar Sjövall (1879-1964) föddes i Lund 1879 och blev under sin livstid en mycket viktig men också stundtals kontroversiell profil i Lunds universitets historia. Sjövall var läkare och professor i rättsmedicin i Lund 1914-1944. Han var dessutom en mycket uppskattad föreläsare inom populärvetenskap, samt ägnade stora delar av sitt liv åt socialmedicin, folkhälsa och alkoholproblematik. Sin första vetenskapliga avhandling publicerade han redan vid arton års ålder och fortsatte sin verksamhet långt efter uppnådd pensionsålder.

Tidiga år och utbildning 

Per Gustaf Einar Sjövall föddes i Lund den 7 juni 1879 och härstammade från en stor skånsk släkt med rötterna i Ystad. Han visade tidigt sin håg och fallenhet för vetenskap. Redan vid 18 års ålder publicerade Sjövall sitt första vetenskapliga arbete - en undersökning om tillförlitligheten av metylenblått som vitalfärgämne för nervceller. Han var då amanuens vid den histologiska institutionen i Lund. Sedan följde utbildning i patologisk anatomi vid Karolinska Institutet. Åren i Stockholm fortsatte med neuroanatomiska studier vid Serafimerlasarettets klinik för nervsjukdomar. Detta resulterade i en avhandling, framlagd i Lund 1905, med titeln: "Uber Spinalgangliezellen und Markscheiden". Sedan var Sjövall under några år läkare vid lasarettet i Lund. 1906 blev han docent i nervpatologi och 1908-14 assistent vid patologiska institutionen.

Tiden som professor och lärare i Lund 

Från 1914 till 1944 var Sjövall professor i patologisk anatomi och rättsmedicin i Lund, men fortsatte efter uppnådd pensionsålder sin rättsmedicinska gärning fram till 1950. Efter sin pensionering var han lärare vid Göteborgs nygrundade medicinska högskola. Sjövall uppmärksammades ofta i pressen, bland annat i samband med rättsmedicinska obduktioner vid remarkabla samtida händelser, till exempel Esarps-mordet samt ubåten Ulvens förlisning 1943 då man bärgade vraket och tog upp och undersökte döda besättningsmän.

Einar Sjövall som lärare 

Många före detta studenter har vittnat om att Sjövall var en omtyckt lärare, om än tidvis något omständlig och mångordig då han formulerade sig. Atmosfären på institutionen var trivsam och familjär, enligt sentida skildringar. Einar Sjövall beskrevs som generös, tillgänglig och talför och lät gärna studenterna ta del av sina erfarenheter inom och utanför yrket. Ofta skildrade han i anekdotiska snabbskisser tider som varit. Hans medicinska och skönlitterära beläsenhet var omfattande och aktuella tidsfrågor ventilerades gärna och med insikt, även i form av dagsaktuella artiklar i lokalpressen.

Förutom i rättsmedicin var Sjövall även lärare i statsmedicin, en tidig form av ämnet socialmedicin. Under perioden 1939-44 var han dessutom prorektor vid universitetet i Lund, en dramatisk period då hans kunskaper och omdöme ofta sattes på prov under de politiska stormvindar som då blåste över det akademiska Lund.

Verksamhet som aktiv socialdemokrat 

En viktig och intressant sida av Sjövall som läkare, tänkare och människa var hans socialistiska övertygelse. Under flera år var han aktiv socialdemokrat. Han brukade delta i socialdemokratins 1:a maj tåg, vilket var ovanligt för en professor vid medicinsk fakultet under denna tid. När han var docent 1909 höll Sjövall förstamajtalet i Lund, vilket vållade en hel del uppmärksamhet. Sjövall var god vän med andra samtida socialdemokrater, bland annat den omstridde Bengt Lidforss, professor i botanik, vilket var en känd och kontroversiell profil i Lunds akademiska värld. Lidforss led av oklara medicinska besvär från bröstet, där till slut Sjövall satte den korrekta medicinska diagnosen, nämligen ett luetiskt aortaaneurysm.

Sjövall förenade således vetenskaplig saklighet med socialt patos och engagemang vilket gjorde honom omstridd av vissa men också mycket respekterad. I kampen mot alkoholskador valde han att vara organiserad nykterist. Dåtidens tankar om folkhem och socialstat, med social ingenjörskonst som drivande metod hade i Sjövall en stark förkämpe.

Tankar om det tidiga biologiska åldrandet 

Rättsmedicin liksom patologi och socialmedicin är ämnesområden som har det gemensamt att ett vetenskapligt studium ger rikliga möjligheter till att se och beskriva hur människors sociala liv påverkar deras biologi och hälsa, med slutresultat som kan bli sjukdom och tidig död. Sjövall var en framstående vetenskapsman med folkbildning och ett bättre samhälle som mål för sin livsgärning. Detta talar till oss än idag.

Sjövall intresserade sig på många sätt för samspelet mellan sociala processer i samhället och de biologiska effekter som detta kan ge upphov till. Särskilt uppmärksammade han, liksom sentida efterföljare, att ett påskyndat biologiskt åldrande kan ses hos individer som tvingas leva under svåra psykosociala och materiella omständigheter. Detta visar att Sjövall ville sätta människans biologi och utveckling i samband med den livsstil och sociala processer som påverkar henne i det dagliga livet. Liknande tankar finns företrädda i modern tid, inte minst i den biomedicinska och betendefysiologiska stressforskningen , men även inom socialmedicin och angränsande vetenskaper.

Intresse för folkhälsofrågor 

Sjövall ville således sätta in medicinen i ett större socialt sammanhang. På detta sätt kom han att engagera sig inte bara i sjukvårdens uppbyggnad i Skåne, utan också i folkhälsofrågor på nationell nivå. Han pläderade för en modern hälso- och sjukvård som låg väl i linje med Per-Albin Hanssons och socialdemokratins s.k. Efterkrigsprogram. Dessa förslag utgjorde även kärnan i Höjers förslag 1948 om en modern primärvård, något som då ej fick genomslag, men som under 1970- och 80-talen tankemässigt bidrog till att skapa den moderna allmänmedicinen och primärvårdsstrukturen med idag cirka 900 vårdcentraler i vårt land.

Svåra frågor om arv och miljö 

Under sina tidiga år kom Sjövall, liksom många i sin samtid, att dras in i debatten kring frågor om arv och miljö samt i vad mån svenska folket skulle kunna vara utsatt för en degenerationsprocess. För Sjövall var alkoholen ett exempel på ett skadligt miljöinflytande som kunde få biologiska konsekvenser, även över generationerna, när till exempel barn till alkoholiserade mödrar ofta själva kunde uppvisa tidiga kroppsliga och mentala skador. Sjövall ville dock, i viss polemik mot företrädare för en mer deterministisk skola som hävdade folkets (rasens) degeneration, hävda att ifall man fick bort skadliga exogena agens (alkohol) så var den biologiska "kärnan" oförstörd. På detta sätt gav han uttryck för en humanistiskt färgad syn på samspelet mellan arv och miljö, även om han som medicinare kom att polemisera mot Bratt som ansågs ha för bristfälliga biologiska kunskaper i sin kritik av alkoholbruket. I andra skrifter har Sjövall även kritiserat överdrivet bruk av tobak och kaffe som skadligt för folkhälsan.

Text: Docent Peter Nilsson, Enheten för medicinens historia, Lunds universitet

Alla referenser kan erhållas efter förfrågan.