Då & Nu: Dialys
För 100 år sedan ledde ofta svår njursvikt till döden, eller så var patienten tvungen att tillbringa hela sitt liv i sängen. Idag finns olika typer av dialysmetoder som renar blodet från slaggprodukter. Den främsta behandlingen vid kronisk njursvikt är dock transplantation.
Då:
Njurarna renar vårt blod från gifter och slaggprodukter som vi sen kissar ut. När de inte fungerar uppstår njursvikt och man blir trött, får dålig matlust och samlar på sig vätska. Förr i tiden var människor med kroniska njursjukdom tvungna att tillbringa sina liv i sängen och inte sällan slutade det med för tidig död.
I mitten av 1940-talet konstruerade läkaren och vetenskapsmannen Nils Alwall i Lund en dialysapparat som var den första i världen att användas på sjukhus. Apparaten renade den njursjukes blod samtidigt som den förde bort överflödig vätska från kroppen. Den konstgjorda njuren såg ut som en glasburk med en cylinder gjord av ståltrådnät. Runt cylindern lindade Alwall ett elva meter långt korvskinn, som fungerade som membran. 1954 genomfördes den första njurtransplantationen i USA mellan två tvillingar.
Nu:
Idag behandlas över 4000 personer i Sverige med dialys varje år och 450 personer får en ny njure. Sverige är ett av världens främsta länder inom njurtransplantation. Grunderna för dialys är i stort desamma nu som på Alwalls tid, men i slutet på 70-talet utvecklades den moderna formen av påsdialys, vilket gör att många njursjuka kan behandla sig själv hemma genom att tappa in dialysvätska i buken. Fortfarande är det ett oerhört stort ingrepp att leva med dialys och alltför många patienter med dialysbehandling drabbas dessutom av hjärt-kärlsjukdomar. Forskare tror att det bland annat har att göra med hur vätskeborttagningen sker under försöker därför förbättra denna process.
Carl Öberg är läkare samt forskare inom njurmedicin på Lunds universitet. Han är en av dem som försöker utveckla dialysbehandlingen, för att den mer ska efterlikna det som sker naturligt i njuren. En av hans forskningsupptäckter är att man genom att tillsätta ett ämne från äppelbark i dialysvätskan, kan extrahera 50 procent mer vatten under behandlingen. Ämnet blockerar cellerna från att ta upp den glukos som behövs i dialysvätskan för behandlingen, vilket förbättrar effektiviteten och dessutom förhindrar att patienten går upp i vikt av dialysen.
Mer om Carl Öbergs forskning på Vetenskap & Hälsa
Information om Carl Öberg i Lunds universitets forskningsportal