Autoimmunitet – när kroppen angriper sig själv

Faktum är att vi inte riktigt vet och det är en av de viktiga frågorna som forskningen försöker besvara. Men det finns hypoteser. En möjlig sådan är att vi människor evolutionärt har haft stor nytta av ett aktivt, alert immunförsvar eftersom infektioner har varit den stora dödaren genom tiderna. Och att autoimmunitet då skulle kunna ses som myntets baksida, att immunförsvaret blir för nitiskt så att det blir fel ibland.

Vanligare hos kvinnor

Det finns ungefär 80 olika autoimmuna sjukdomar och till de vanligaste räknas reumatoid artrit (RA) eller ledgångsreumatism som det också kallas, diabetes typ 1, multipel skleros (MS), celiaki, psoriasis och autoimmun sköldkörtelsjukdom.

– Men det finns inte alltid en självklar gräns mellan autoimmuna och icke autoimmuna sjukdomar, säger Anders Bengtsson, professor och överläkare i reumatologi vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.

Han forskar om reumatiska autoimmuna sjukdomar med ett särskilt fokus på SLE (systemisk lupus erythematosus) som ofta drabbar unga kvinnor (läs mer om SLE). Många av dessa sjukdomar drabbar leder, som vid RA, och kallas då artriter, men vid så kallade systemiska reumatiska sjukdomar, som SLE, kan alla organ drabbas. Alla reumatiska sjukdomar är inflammatoriska och många är autoimmuna, men inte alla. Inflammation är något som uppstår när kroppen försvarar sig mot något som den upplever som främmande.

– Det är viktigt att skilja på autoimmuna och autoinflammatoriska sjukdomar. För att räknas som autoimmun sjukdom ska immunförsvaret producera både autoantikroppar och T-celler mot kroppsegen vävnad och vi vill också känna till autoantigenet, det vill säga vilken struktur som attackeras. Hit räknas exempelvis RA och SLE.

I den andra änden finns autoinflammatoriska sjukdomar där gikt är ett typiskt exempel. Det är en reumatisk sjukdom utan någon autoimmunitet involverad. Den intensiva inflammationen drivs i stället av neutrofiler och makrofager som är en del av det ospecifika medfödda immunförsvaret. Mellan de två ytterligheterna hamnar flera sjukdomar, till exempel psoriasis, som klassas som autoimmun men där enbart T-celler, och inga autoantikroppar, är involverade.

Det finns inte alltid en självklar gräns mellan autoimmuna och icke autoimmuna sjukdomar

Har inte ökat

Allergier, som också innebär att immunförsvaret överreagerar, men i stället mot främmande ämnen, ökar. Händer samma sak med autoimmuna sjukdomar?

– Nej, det finns inga belägg för det, säger Anders Bengtsson. Däremot finns studier som har följt patienter med reumatoid artrit över en längre tid och inget tyder på att det skulle öka. Och SLE, som jag forskar på, ökar inte heller.

Autoimmuna sjukdomar är överlag vanligare hos kvinnor, men enligt Anders Bengtsson stämmer det bara för vissa av sjukdomarna.

– Reumatoid artrit, SLE och Sjögrens syndrom, då tår- och salivkörtlar angrips, drabbar till största delen kvinnor. Men psoriasis förekommer i lika stor utsträckning hos både kvinnor och män och ankyloserande spondylit, en inflammatorisk sjukdom i bäcken- och ryggleder, drabbar män i större utsträckning.

Gener och miljöpåverkan samverkar

Så varför drabbas vissa men inte andra? Dels finns ofta en tydlig ärftlig komponent och då handlar det om många olika gener i samverkan. Men det räcker inte för att man ska insjukna, det krävs någon form av miljöpåverkan, en utlösande faktor. Dessa utlösande faktorer kan vara olika för olika sjukdomar.

– För reumatoid artrit finns en tydlig koppling till rökning. Det är väl undersökt, säger Anders Bengtsson.

För andra sjukdomar diskuteras bland annat infektioner, kemikalier, sol och stress. Även kosten tros spela in och det pågår studier kring tarmflorans betydelse. Tarmen är kroppens största immunologiska organ och en viktig uppgift som tarmbakterierna har är att stimulera och ”träna” vårt immunförsvar. Eftersom tarmflorans sammansättning påverkas av kosten, så finns här en koppling mellan kosten och immunförsvaret. Det är också känt att immunsystemets funktion förbättras av regelbunden träning.

– Det finns också en tydlig koppling mellan de inflammatoriska reumatiska sjukdomarna och en ökad risk för hjärtkärlsjukdomar. Så även här har kost och fysisk aktivitet en viktig förebyggande funktion.

Biologiska läkemedel

Under de senaste 25 åren har det kommit flera nya behandlingar som har förbättrat prognosen och livskvaliteten avsevärt för flera patientgrupper. Vid millennieskiftet kom det första biologiska läkemedlet mot reumatoid artrit. Det kallas för TNF-hämmare och mycket enkelt uttryckt fungerar det genom att specifikt blockera molekylen TNF (tumor necrosis factor), som bidrar till att driva inflammationen.

– Det är viktigt med tidig behandling. Om vi kan dämpa den autoimmuna och inflammatoriska processen i ett tidigt skede så kan vi förhindra att lederna förstörs. Vår största utmaning idag är att hitta dessa patienter tidigt i sjukdomsförloppet.

Hopp för framtiden med ny terapiform

Sedan TNF-hämmarna lanserades har det kommit flera andra biologiska läkemedel mot flera andra reumatiska sjukdomar.
Nyligen, i början av 2024, publicerades resultat från en studie där 15 patienter med svårbehandlade former av SLE, sklerodermi* och myosit** hade behandlats med CAR-T-celler. Det är en ny terapiform som har visat sig framgångsrik mot flera olika cancerformer. Kortfattat går den ut på att immunceller (T-celler) isoleras från patienten, modifieras genetiskt och återförs sedan till patienten. Modifieringen innebär att T-cellerna programmeras till att specifikt angripa vissa celler, i det här fallet B-celler som producerar autoantikroppar.

Enligt studieresultaten ledde en engångsbehandling till stora förbättringar hos samtliga patienter som då kunde sluta med sina tidigare behandlingar.

– Det låter mycket intressant, en del av patienterna har varit symtomfria i nästan två år. Men vi får inte glömma att det handlar om en liten studie, bara 15 patienter och vi vet inte vad som kommer att hända på sikt, säger Anders Bengtsson som ändå tycker att det finns anledning att vara hoppfull.

Text och bild: EVA BARTONEK ROXÅ
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Vetenskap & Hälsa 2024

*Sklerodermi, eller systemisk skleros, innebär försämrad blodcirkulation och ökad bindvävsproduktion med ärrbildning både i hud och i inre organ.
**Myosit, en sjukdom som drabbar muskler och leder till muskelsvaghet.