Arvid Henrik Florman

Arvid Henrik Florman (1761-1840) - sann renässansman med brett forskningsfält

Professor Arvid Henrik Florman var en sann renässansmänniska med djup kunskap inom så skilda ämnen som antropologi, anatomi och veterinärmedicin. Hans breda forskningsintresse sträckte sig även till rättsmedicin och han var en av de första svenskar som forskade inom ämnet.

Om gallfeber i flottan 1788 

Florman föddes i Tosterup i Skåne 1761 och började sin akademiska bana som student i anatomi vid Lunds universitet under ledning av Anders Jahan Retzius. Hans studier fortsatte inom veterinärmedicin i Köpenhamn. Han disputerade 1790 vid 29 år ålder med doktorsavhandlingen "De febre biliosa anno 1788 nautas afficiente" eller "Om gallfeber i flottan 1788". Avhandlingen baserades i stor utsträckning på hans egna erfarenheter från sin tid inom flottan då han själv drabbades av sjukdomen och även behandlade många andra sjuka.

Florman utnämndes sedermera till docent och prosektor i anatomi och 1801 blev han slutligen professor i anatomi och kirurgi vid Lunds universitet.

Uppdrag att undersöka två mystiska dödsfall 

På grund av sin skicklighet som rättsmedicinare fick han i uppdrag att undersöka två kända svenskars mystiska dödsfall. Den ene död sedan närmare 600 år, den andre samtida med Florman. Den förstnämnde var ärkebiskop Andreas Sunesen, död 1228. Florman undersökte ärkebiskopens skelett när det togs upp ur sin grav i Lunds domkyrka. Det ryktades om att Sunesen hade lämnat Lund därför att han led av spetälska. Men det enda Florman fann när han undersökte skelettet var en gammal, läkt fraktur på höger underben.

Flormans andra viktiga rättsmedicinska uppdrag var för kronan. Han värvades som expert vid obduktionen av den svenske kronprinsen Karl August som plötsligt dog när han inspekterade sina trupper 1810. Under obduktionen konstaterade Florman att prinsen dött av blödning under skallbenet. Detta tystade ryktena om att kronprinsen hade begått självmord. Kronprinsens död ledde till att den franska generalen Jean-Baptiste Bernadotte tillsattes som ny kronprins i Sverige och 1818 vigdes han till kung Karl Carl XIV Johan.

Månade om patienternas förhållanden 

Flormans engagemang sträckte sig långt utanför forskningens domäner. Han hade ett stort hjärta för de patienter som fanns i hans närhet. Under många år gjorde han dagliga besök på fattighuset och han betalade ur egen ficka för mediciner till gamla sjuka. Även som medlem i lasarettsstyrelsen visade han sin omsorg och såg till att patienternas förhållanden på klinikerna förbättrades väsentligt. Bland annat såg han till att maten blev bättre.1821 rapporterade han att han hade smakat varenda rätt på menyn i sitt eget kök och godkänt varenda ingrediens!

Hans idoga arbete för att förbättra renligheten bland patienterna sammanfattade han i en rapport kallad "Förslag till befrämjande af renlighet och snygghet samt god ordning inom Lazarettet". Detta arbete bidrog med stor sannolikhet till att infektionerna bland patienterna minskade drastiskt.

Forskning baserad på faktiska observationer 

Ett av Flormans viktiga bidrag till forskningen vid medicinska fakulteten var hans övertygelse att egen erfarenhet och egna studier var grundläggande för medicinsk forskning. Under sin tid som student hos professor Abildgaard i Köpenhamn blev Florman övertygad om att lösa spekulationer och antaganden borde undvikas och att en forskare istället skulle basera sin forskning på faktiska observationer.

Florman var även ansvarig för att de praktiska disciplinerna kirurgi och anatomi införlivades i ämnet medicin. Han skrev ner sina tankar om integrering av anatomi, fysiologi, patologi och klinik i en "Anatomisk handbok" som kom att användas i den medicinska undervisningen i hela Sverige.

Florman drog sig tillbaka 1828 och utnämndes till professor emeritus 1831. Han dog ogift 1840.

Text: Hülya Leeb-Lundberg