Barncanceröverlevnaden är hög i Sverige, liksom i stora delar av västvärlden, men flera utmaningar kvarstår. Dels avlider fortfarande 15 procent av sin sjukdom eller den tunga behandlingen, dels finns det fortfarande diagnoser där behandling helt saknas. Ett annat problem är de komplikationer som behandlingen orsakar senare i livet och där så många som 7 av 10 drabbas, skriver Barncancerfonden i sitt pressmeddelande. Nu delar de totalt ut totalt 166 miljoner till 62 projekt inom barncancerområdet.
Nio forskningsprojekt vid Lunds universitet tilldelas fina anslag och en dessa av forskare är Karolin Hansén Nord, universitetslektor och docent i experimentell klinisk genetik, och som forskar på osteosarkom, en typ av skelettcancer.
I Sverige insjuknar cirka 10 barn om året i så kallade primära skelettcancersjukdomar och osteosarkom är den vanligaste. Prognosen för överlevnad förbättrades radikalt med införandet av cellgiftsbehandling på 1980-talet. Sedan dess har bland annat den kirurgiska behandlingen förbättrats men överlevnaden ligger kvar på omkring 65 procent och det finns fortsatt mycket att göra.
Vad är det första ni kommer att göra nu?
– Trots att osteosarkom utvecklas tidigt i livet är de genetiska förändringarna mycket komplexa. Vi har identifierat mekanismerna bakom detta genetiska kaos och hur det driver tumörutvecklingen. Nästa steg är att bekräfta våra resultat i oberoende kohorter och använda kunskapen för att utveckla en behandlingsprototyp – något vi kan göra utan att fullt ut förstå alla detaljer.
Hur känns det att ha fått det här anslaget?
– Bidraget från Barncancerfonden är avgörande för att vi ska kunna fortsätta vår forskning. Sedan projektet startade för nästan tio år sedan har vi fått stöd från dem, vilket jag är oerhört tacksam för. Projektet har varit mer utmanande än jag först trodde, men vi har gjort stadiga framsteg. Möjligheten att arbeta med långsiktiga projekt är avgörande för att upptäcka och utvärdera det oväntade.
Vad hoppas du att din forskning ska leda till?
– Vi har visat att osteosarkom inte är en enda sjukdom, utan består av flera undergrupper med unik genetik och biologi. Det är viktig kunskap för bättre diagnostik. Förändringar i genen TP53 är centrala för de flesta osteosarkom och även för många andra obotliga cancerformer. Vi tror att våra resultat och vår behandlingsprototyp kan vara relevanta för fler cancerformer än bara osteosarkom. Även om det för närvarande främst är jag som är övertygad om detta, är det en tillräcklig drivkraft för att fortsätta.
Läs mer om Karolins forskning på Barncancerfondens webbplats:
"Forskare upptäcker möjlig nyckel till svårbehandlad barncancer"