Studien publiceras i JAMA.
Kronisk andnöd är en vanlig orsak till svårt lidande och uppkommer ofta vid långt framskriden allvarlig sjukdom och i livets slutskede. Det är känt att träning kan förbättra den fysiska kapaciteten och därmed minska andningsbesvär, men för svårt sjuka med kronisk andnöd kan fysisk aktivitet vara en utmaning. KOL kan orsaka sådan andnöd då sjukdomen innebär skador på lungor och luftvägar.
– Andnöd är en del av livet för många människor. Det är beklämmande att det inte finns bättre behandling, men att generellt ge morfin till personer med kronisk andnöd kan vi utifrån de resultat vi sett inte rekommendera, säger Magnus Ekström, forskare i palliativ medicin och lungmedicin vid Lunds universitet, samt överläkare i lungmedicin vid Blekingesjukhuset i Karlskrona.
Forskarna inkluderade 156 patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) som led av svår, kronisk andnöd i studien som pågick i tre veckor. Den första veckan slumpades deltagarna till tre grupper, varav ena gruppen behandlades med morfin i lägre dos (8 milligram dagligen), en grupp med högre dos morfin (16 milligram dagligen) och den tredje gruppen som var kontrollgrupp fick placebo. Under två nästföljande veckor slumpades deltagarna igen till två grupper, där den ena gruppen fick ytterligare 8 milligram morfin och den andra gruppen placebo, utöver den tidigare behandlingen/placebon.
– Behandlingen var så kallat dubbelblindad, vilket innebär att deltagarna och personalen inte visste vilken behandling som respektive grupp fick, förklarar Magnus Ekström.
– Med tanke på förekomsten av svår kronisk andnöd globalt är det angeläget att vi hittar strategier som säkert och förutsägbart minskar lidandet som dessa personer utstår, ofta under flera års tid, säger David Currow, läkare i palliativ medicin vid University of Wollongong i Australien, vars team arbetat med studien som en del av ett nationellt program där man vill förbättra symtombehandlingen av personer med svåra, livsbegränsande sjukdomar.
Forskarna jämförde sedan grupperna med varandra för att se hur de skattade sin upplevelse av andfåddhet och med hjälp av rörelsesensorer mättes hur mycket deltagarna rört sig under studien.
– En del förväntade sig nog att studien skulle visa på att morfinbehandlingen skulle göra deltagarna mindre andfådda och mer fysiskt aktiva. Tyvärr ser vi inga sådana tendenser alls i någon av grupperna. Vi såg inte några förbättringar vad gäller värsta upplevda andfåddhet och de som fick morfin tenderade snarare att röra sig mindre och bli mer trötta, säger Magnus Ekström.
Resultatet pekar enligt Magnus Ekström tydligt på att behandling med morfin inte bör rullas ut brett i vården som behandling till grupper som är kroniskt begränsade med andnöd.
– Däremot ska man inte tolka studien som att morfin inte alls hjälper patienter med svår andnöd i vila och vid palliativ vård i livets slutskede. Det har vi inte undersökt i studien, våra patienter hade i de flesta fall inte andnöd i vila. Den kliniska erfarenheten visar att vid livets slutskede och i krissituationer, kan morfinbehandling ge viktig hjälp, säger Magnus Ekström.
Nästa steg blir att i mer detalj undersöka om det finns grupper som svarar bättre på morfin och vilka som har högre risk att få biverkningar.
