– The winner takes it all, the loser’s standing small, säger Nils Hansson, forskare i medicinens historia och etik vid Düsseldorfs universitet. Tillsammans med kollegor i Tyskland och forskare vid Lunds universitet har han vänt på steken och studerat läkarförfattare som nominerats till Nobelpriset i litteratur men inte fått det. Artikeln publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
Varför detta val att gå mot strömmen och närmare studera de som inte räckt hela vägen?
– Det finns hyllmeter med böcker och artiklar skrivna om Nobelpristagare, men jag tycker det är mer intressant att titta på ”förlorarna” och bättre försöka förstå varför en del kandidater ansågs prisvärdiga och andra inte. I Alfred Nobels testamente, som fortfarande är en hörnsten i juryarbetet, står att endast de som ”gjort mänskligheten den största nytta”, ska tilldelas Nobelpriset.
Munthe och Freud nominerade
Forskarna, flera av dem också läkare till yrket, har grävt i arkiven på Svenska Akademien i Stockholm och där fokuserat på läkarförfattare som nominerats till Nobelpriset i litteratur mellan åren 1901-1970, men alltså inte fått det.
– Vi fann 13 nominerade läkarförfattare under perioden. Bland dem var några välkända namn som mångsysslaren Albert Schweitzer (som tilldelades Nobels fredspris 1952), dramatikern William Somerset Maugham och den tyska poeten Gottfried Benn.
Andra namn som sticker ut är läkaren och författaren Axel Munthe och psykiatern och neurologen Sigmund Freud.
– Axel Munthe nominerades 1932 av filosofen Rolf Lagerborg, Åbo. Den kort skrivna nomineringen fokuserar på ”Boken om San Michele” som gavs ut 1929, men Munthe var chanslös. Sigmund Freud är en av få som nominerats till Nobelpris i olika kategorier, i hans fall både medicin och litteratur, i båda dock förgäves. Litteraturkommittén menade att hans texter snarare skulle behandlas av Nobelkommittén på Karolinska, men även där gick han bet, säger Nils Hansson.
Den ofrånkomliga frågan är varför forskarna fokuserat på läkare som nominerats för Nobels litteraturpris istället för dem som nominerats för priset i fysiologi eller medicin?
– Det har vi tittat på i tidigare studier. I den här studien var vi istället intresserade av vilka läkarförfattare som nominerats till litteraturpriset och kan konstatera att personerna som föreslog kandidaterna betonade läkargärningen. Exempelvis lyftes det i nomineringar fram att läkare med sin yrkeserfarenhet särskilt trovärdigt kunde skildra sjukdom och lidande i prosa och poesi, andra menade att författarens sidoverksamhet som läkare var ett bevis på deras intellektuella förmåga. Båda dessa argument spelade dock underordnade roller i diskussionerna i Svenska Akademien.
